Men har inget att skriva.

Resten av la familia ska på båtmässan idag. Lite av en tradition i vår familj. Men tyvärr en rätt tråkig tradition. Så idag har jag stått upp för mig själv och sagt Nej tack, jag är inte så sugen, sa ja. Pappa blev lite besviken, tråkmåns, sa han, men jag stod på mig. Jag föll inte för grupptrycket. Jihoo för mig. Så nu sparar jag in 120kr som entreavgiften var plus att jag istället ska vara otroligt produktiv och ligga på soffan hela dagen. Nä, nåt ska jag försöka hitta på men det ska va nåt som inte kostar. Nästa helg ska jag nämligen ut med gamla pluggkompisar och äta, och det brukar inte bli gratis. Plus att jag ska ju till sälen veckan efter det. Detta hade jag nog förträngt lite. Icke bra.

Idag börjar även min diet. 6 kilo ska väck. Senast till sommaren, men helst långt innan dess. Taktiken består av följande: inget godis, kakor, chips, läsk och annat som man vet är onyttigt. Sen ska jag äta mindre av pasta och ris och bröd. Och så ska jag försöka att alltid lämna en tredjedel av maten på tallriken.

Hoppas!!

Det är maten. Jag äter så jävla mycket och ibland jävligt onyttigt. Inte det att jag äter jättemycket chirre och godis och sånt. Men mycket vanlig mat, och mycket sås o gott gott i sån. Iof slinker det ju ner en och annan Ben& Jerry glass, men jag har lovat mig själv max 1 gång i veckan får jag äta det.

Anledningen till att jag fick ångest just nu, var dels att jag åt jävligt mycket thaimat ikväll, plus lösgodis plus chips. Till det drack jag cola. Var hemma hos en syster, själv köper jag inte sånt för jag kan inte hantera det. Hur som helst, hon hade köpt ett par byxor på HM som var för stora, stlrk 36, så jag kunde få dom. Dock, var lilla tjockisen Malin inte ens i NÄRHETEN av att kunna knäppa dessa. Buuuähääähäää.. Så, min matchvikt för två år sen var ca 5-6kilo mindre. Dags att ta tag i detta NU!

Idag gick jag upp klockan sju, åkte hemifrån klockan åtta, jobbade till 18:30, var och tränade 19:20, kom hem 21:10 och lagade mat 21:15 och åt 8 minuter senare då pasta kokat klart. Fy faaan va seriöst och duktig. Nu ska jag alldeles strax sova. Är det då detta som är meningen med livet? Sova, jobba, träna, äta, sova??? Snälla, kan nån gammal och vis berätta om det är så här mitt liv kommer se ut? Allt den här duktigheen tar död på min livsgnista.

Alternativet är ju annars att byta till den mörka sidan. Å jag lovar, den sliter och drar i mig, varje dag. Än så länge gör såna som Sophia, min träningskompis, som tar med sig presenter till mig för att jag lyckas ta mig till träningen. Har man ingen egen karaktär får man förlita sig på andra helt enkelt. Lucky me.

Hej!

Shiloh Jolie-Pitt?   Brad Pitt??

All you need is love?? Sooo not true. All you need is Chocolate fudge brownie.

Mmm..

Puss

Björn är min drömkille. Jag älskar honom, tror jag. Tror även han skulle älska mig, om han bara fick träffa mig, inte för att vara ego, jag tror bara vi skulle passa otrooligt bra ihop. Hans blonda lockar och mitt bruna raka hår…

Malin Gustafsson.. Mmmm.. OK, jag vet. Inte såå jävla snyggt. Vi får helt enkelt hitta på ett nytt efternamn när vi gifter oss.

Löööv.

Så va man äntligen innerstadsbo. Jävligt coolt. Birkastan tom.. Rätt hippt. Lika fint som Östermalm, men mera häftigt. Birkastan är typ den creddigaste delen av vasastan. Så är det bara. Så nu väntar jag på att den här häftigheten ska smitta av sig på mig. Jag kan säga att jag verkligen anstränger mig för att passa in, typ går i små konstiga butiker (som oftast bara har konstiga svindyra prytlar) samt dricker latte på Mellqvist. Mellqvist är coolaste caféet här i Birkastan nämligen. Det är ungefär 2 kvm stort och proppfullt med folk som försöker se lagom nonchalanta och blasé ut samtidigt som dom småpratar med dom som jobbar där. Stammis-status på Mellqvist är typ det finaste du kan ha här i birkastan.. Dock är jag själv överbelånad så det skriker om det och varenda krona jag hårt sliter för går till att betala mina härliga lån till min 28kvm stora lägenhet, så mina besök på Mellqvist är än så länge inte så regelbundna. Pulverkaffe med lång-hållbarhets-mjölk (även kallad singelmjölk) får jag nöja mig med. Men det är det värt, för när nån frågar var jag bor kan jag lite nonchalant säga ”birkastaaan”.

Sweet.

.. eller inte.

Om inte så tipsar jag nu! Tips tips.