Idag gick jag upp klockan sju, åkte hemifrån klockan åtta, jobbade till 18:30, var och tränade 19:20, kom hem 21:10 och lagade mat 21:15 och åt 8 minuter senare då pasta kokat klart. Fy faaan va seriöst och duktig. Nu ska jag alldeles strax sova. Är det då detta som är meningen med livet? Sova, jobba, träna, äta, sova??? Snälla, kan nån gammal och vis berätta om det är så här mitt liv kommer se ut? Allt den här duktigheen tar död på min livsgnista.

Alternativet är ju annars att byta till den mörka sidan. Å jag lovar, den sliter och drar i mig, varje dag. Än så länge gör såna som Sophia, min träningskompis, som tar med sig presenter till mig för att jag lyckas ta mig till träningen. Har man ingen egen karaktär får man förlita sig på andra helt enkelt. Lucky me.

Hej!



No Responses Yet to “Åh, dör av duktighet”  

  1. No Comments Yet

Leave a Reply